2 1/2 veckor till San Francisco
Sa det ar mindre and 2 1/2 veckor kvar tills jag och Malin (Froberg) intar Californien.
Det ska bli sa otroligt skont, roligt spannande behover jag forklara mer...?
Det ar helt sjukt hur mycket som har hant under bara ett kort litet ar, vart tog tiden vagen.
Visst det kandes dom om tiden var en jatte langsam i cali och NY men sa fort jag hittade ratt familj och ratta plats sa kanns det som om tiden bara har forsvunnit.
Jag kanner mig sa redo att komma hem, kanske kanner mitt undermedvetna att jag ar fardig med min personliga tillvaxt for ett tag fram over. Aven fast det kommer att bli otroligt jobbigt att saga hejda till familjen och mina underbara sa alsklingar ( Anna och Jonathan) sa vet jag att det inte kommer att vara sista gangen jag ser dom.
Sa jag har borjat att forstatt att det inte bara ar i mitt liv som det har skett manga forandringar utan aven i allas dar hemma. Sa om jag fumlar och verkar vara helt omedveten om en storhandelse sa ar det med storska sannolikhet for att jag ar det ocksa. det kommer att ta lite tid att komma ifatt med allt. Sa jag tycker att bet absolut maste ske en tjejtraff som enbart ska innehalla skvaller och skratt.
Gud vad mycket jag saknar er alla dar hemma men du sa borjar min resa att narma sig sitt slut.
Den 25 Maj sa kommer jag att satta mina fotter pa svensk mark igen, vilket jag ser fram emot. Forhoppningsvis sa kommer dom att vara stadiga men vi flyger fran Las Vegas och det finns ju en risk att en eller flera drinkar fortfarande kan finnas i varat system.
Sa vi ses snart Sverige, men fram tills dess ta det lungt och ha det bra
Malin
Snart ar mitt ar over
Jag sitter just nu i familjens vardagsrum och skriver detta medans Anna lagger ett pussel och John-john ar i skolan. Snars sa ska jag och Anna dra ivag till Bounce house och leka lite da hon inte har skola den har veckan.
Det slog mig bara for ca 15 minuter sedan nar jag lamnade av John-John att jag inte har lang tid kvar med dom, jag borjade kanna paniken komma och jag fick lov att tvinga tillbaka nagra tarar. Hur ska jag kunna saga hejda till mina barn, for det ar vad dom har blivigt under det har aret. utan Annas roliga komenterer som hon sprutar ur sig under dagarna, utan John-Johns " I Love you" kramar.
Aven da jag ser verkligen fram emot att aka pa semester med Johanna och Malin x2 och komma hem och traffa alla som jag saknat under det har aret sa ar det en del av mig som inte vill aka har ifran.
Men jag och Anna har redan bestamt oss for att vi ska skriva brev till varandra eller som hon sa det: " I am not to good att writing yet but I can draw you beautiful pictures if you want to". God I love this girl.
sa slutet borjar narma sig bara 5 arbetsveckor kvar innan semesterna med tjejerna och sedan hemresan. far hoppas att vi "tjejer" kan fa varandra pa battre humor over att saga farval.
Vi ses snart igen, forhoppnings vis har jag en betydligt battre solbranna da.
Ha det bra dar hemma tills dess.
Malin
The talk...
Jag har haft mitt samtal med Rose, vilket var betydligt kortare och okompiserat an vad jag hade forestallt mig i mitt huvud. Hon sa att om det ar vad jag kanner sa stoder hon mig i mitt beslut, hon avslutade med att saga att jag maste beratta for familjen sa fort som mojligt sa att hon kan borja leta efter en ny aupair for dem och en ny familj for mig.
Vilket later helt vattigt, jag vet att jag maste beratta for som men det ar har som mitt problem kommer in. Jag vet inte hur jag ska beratta for dom, i CA sa tog Barbara hand om den bitten och jag och Eric hade ett samtal senare men hela "Hej jag vill inte stanna med eran familj" delen var redan avklarad. nu sa ska jag beratta for dom sjalv, vilket jag borde kunna hantera jag ar ju trotts allt en stor flicka. Men jag ar anda nervos, hur borjar man ett sant har samtal? Jag menar jag kommer ju trots allt att "sara" dom och jag vill vara sa snall som mojligt.
For familjen och barnens skull, men hur gar det samtalet?
Jag undrar om jag ska be Rose att vara narvarande. liksom satta upp ett mote med Familjen mig och Rose, bara sa att hon finns i rummet. Men det ar jag som berattar for dem, men att hon ar dar som stod och om det finns nagra fragor sa finns hon dar och kan hjalpa. Later det bra, eller later det som jag ar den storsta fegisen i varldshistorien?
Jag ser verkligen inte fram emot imorgon nar familjen ska komma hem.
Malin
Ahhhhhhhh!!!
Familjen har akt pa semester sa jag ar antligen ensam eller inte, familjen far deras kok, vardagsrum och matsal ommalade. sa det springer runt malare i hela huset. ytterdorrern vill inte samarebeta och jag har inget internet i huset tills den 20 september. Sa om jag vill ha nagon kontakt med omvarlden sa maste jag ta mig till wifi cafer med den barbara datorn. Vilket inte ar for hemskt, men anda. Familjen har kopt mig en liten tv att ha i mitt rum vilket ar jatte snallt problemet ar att jag bara har tva kanaler dar dom pratar engelska resten ar pa spanska. Sa datorn ar mer eller mindre min livlina.
Jag tror inte att jag kan stanna i den har familjen, och det beror inte enbart pa den begransade tvkanal urvalet eller datorn. Jag kan hantera det men jag gillar verkligen inte pappan i familjen. Han ar inte otrevlig eller nagot sant han ar bara konstig (enligt mig). Jag gillar inte maten heller och pojken driver mig till vansinne.
New York ar inte riktigt min grej heller det ar for mycket ljud och betong. Visst det var kul iborjan men nu ar jag less pa det. Vilket kan ha nagot att gora med min extrema langtan har ifran. Sa nasta helg nar jag har mitt mote med Rose sa ska jag prata med henne om det. Se om jag kanske skulle kunna ga in i rematch igen och forsoka hitta en familj som bor i en lite mindre stad eller forort. For New York ar helt enkelt inte for mig.
Jag vill verkligen stanna aret ut, men jag kan inte gora det i den har stan. Men en sak ar saker, att jag har lart mig mer om mig sjalv under de har manaderna an vad jag har gjort under hela mitt liv. som att jag ar definitivt inte en stor storstads manniska jag behover lite natur annars blir jag tokig. Man kan inte komma undan syrener och bil oljud. till och med nar man gar runt i parken sa finns dom dar hela tiden och mitt inatten nar man forsoker sova. Nej jag bohover lite gront och fagelsang och lite mindre oljud. Vilket jag inte kommer att hitta har.
Jag hoppas att allt ar bra med alla dar hemma, sa vi far se vad som kommer att handa. Om jag kommer att stanna har i New York eller dra vidare till en annan familj.
Tills nasta gang
Malin Mollie
Fy fan vilken dag
Idag har inte varit rolig, forst och framst sa fick jag inte tillrakligt med somn. plus att ungarna vagrade att samarbeta och de skrek och grinade inne pa en resturang. Det slutade med att vi gick tillbaka till huset dar jag upptakte att Den yngsta hade stulit godis fran resturangen. Vilket ledde till annu mer brak och en mycket irriterad jag, idag var jag inte att leka med det kan jag lova. Det ar sanna har dagar som far en att vilja hoppa pa nasta flyg. Imorgon sa ska jag ta med dom till akvariumet vi far hoppas att det gar battre for annars sa kastar jag nog in handduken.
Forvirrad
Jag vet inte riktit vad jag kanner. Jag bor verkligen i en bra familj, men jag vet inte om jag trivs har..
Jobbet ar mycket kravande och det ar inget som jag ser fram emot, jag bokstavligen lever for helgerna.
Men imorgon sa ar det Mandag igen och helgen kanns sa langt bort. Tack och lov sa ska familje pa semester vecka efter sa jag kommer att vara ledig i hela 7 dagar. Sa da har jag verkligen tid att gora vad jag vill, och verkligen kanna efter om det har ar nagot som jag vill gora de narmaste 9 och en halv manaderna. For jag ar verkligen inte saker, det ar inte sa mycket hemlangtan na mer den finns fortfarande men inte pa samma intensiva satt. Utan mer en fruktan for veckodagarna, jag har atminstone lart mig vad jag inte vill jobba med.
Hatten av till dagis personal som kusin Asa, jag vet inte hur du hanterar en hel hog med ungar, for jag har problem med tva. Jag borde verkligen ga och lagga mig men jag vet att nar jag vaknar sa ar det dax for jobb.
Visst tiden rinner forbi jag har varit har i nastan tre manader och den tiden har verkligen gatt fort. Men det ar en stor skillnad pa tre manader och nio. Nasta vecka sa ska jag verkligen ta mig runt, Metropolitan, frihetsgudinnan och allt de andra. Bara sa att jag vet att jag har sett det om jag bestammer mig for att aka hem.
For jag tror inte att jag trivs, jag menar vissa delar av mig gillar New York men det ar en storre bit av mig som bara vill hem. Jag borjar undra om jag inte ska lyssna pa den delen.
Jag vet inte om jag later galen men det varkar inte vettigt i mitt huvud att pina sig igenom 5 dagar for att njuta av tva och en halv. Ar det bara jag eller ar det galen matematik?
Jag vet att mamma och ullis verkligen ser fram emot att komma hit och halsa pa men jg ar verkligen osaker.
Jag spenderar verkligen tid med att rakna ut hur lang tid jag har kvar innan jag kan aka hem. Jag menar jag vet att jag har 157 arbetsdagar kvar fast da har jag inte raknat med min semester tid. Ska det verkligen vara sa att jag sitter och tanker pa sanna saker om dagarna. Och under min arbetsdag sa raknar jag konstant ner timmarna tills jag slutar varje dag. Ska jag verkligen spendera ett ar pa det sattet?
Ahh det har ar sa jobbigt, att inte veta vad man vill!!
Sa jag tanker hugga i och overleva den har veckan sen njuta av min lediga vecka och verkligen ta den tiden med att tanka och kanna efter for jag maste ta ett beslut snart.
Central Park
hemkommen efter en heldag i Manhattan med familjen. Vi tog oss till Central Park Zoo dar vi studerade en hel del djur. Det var dock inte sa stort och vi var klara ratt snabbt, men vi stannade aven till pa ett litet tivoli pa vagen. Dar barnen kunde aka karussel, medan jag gick runt lite och kollade och tog nagra bilder.
Skulle ha akt till Manhattan i kvall for att ga ut med Sam men hon har tyvarr blivigt sjuk sa vi har fatt lov att stalla in. jag hoppas att hon mar battre till nasta helg sa vi kan ga ut da istallet.
Pa Torsdag sa anlander det aven en ny aupair fran sverige. Rose har gett mig i uppdrag att kontakta henne och valkomna henne till omradet. Vilket jag hoppas kommer att bli kul. Fa chansen att prata lite svenska, vilket efter tre manader inte kommer naturligt na mer. Ann fragade mig om jag inte kunde saga nagot pa svenska sa att hon kune hora hur spraket later. Jag hade svart att formullera mig och jag fick saga om meningen tva ganger for att fa den ratt och hela tiden sa kandes det onaturligt. Sa vi far se om jag anns minns det svenska spraket nar jag kommer hem, far val annars ta och skriva in mig pa en svenska kurs eller nagot.
Hoppas att allt ar bra dar hemma.
Allt blir battre och battre har.
Mollie
Hem
Nu ar jag pa vag till Rose min handledare for mitt andra mote den har veckan. Men den har gangen sa ar det med tagna beslut. Jag kan helt enkelt inte stanna, jag mar fruktansvart och jag gar runt och grinar och irriterad hela tiden. Det ar liksom inte jag, jag vill ju vara glad men ingenting far mig att dra pa smillbanden inga akta leenden iallafall.
Sa jag och Rose ska mer eller mindre bara ga igenom detaljerna for jag kan inte fortsatta sa har.
Jag har lite mer sjalvrespekt an det. Jag kan inte stanna har ett ar och ma pyton bara for att det ska vara en san upplevelse. Men min upplevelse ar inte en bra sadan och jag ar fardig nu.
Idag var jag sa latt irriterad att jag ar forvanad att jag inte snappte at ett av barn vid nagon tids punkt.
Nej nu vill jag bara hem och umgas med familj och vanner och lata hela den har Amerika handelsen bli nagot jag gjorde en sommar och inget mer.
Nej nu maste jag springa sa att jag inte kommer forsent till mitt mote med Rose.
Hemlangtan fortsatter
Ingenting hjalper, Neil och Sur forsoker verkligen men det gor ingen skillnad. Jag mar fortfarande pyton och skulle haldre aka hem. Det kanns lite som om jag gar runt med ett fejkat paklistrat leende for bade dem och barnen, vilket inte kanns ratt eller bra.
Alla sager att om jag stannar ett ar sa kommer det att vara en stor bedrift, men ingen bedrift ar vart den har kanslan. Jag mar daligt och ar ledsen hela tiden 24/7 jag kunde inte ans ha roligt igar nar jag och Neil var i Manhattan. Han vissade mig runt och jag kunde knappt kosta pa mig ett fejkat leende, ingenting gav mig nara wow kanslor jag gick mest runt och undrade nar vi kunde aka tillbaka sa jag kunde lagga mig i sangen och bara ma daligt i min ensamhet
Jag ar jatte tacksam for alla pa hejningar men dom kommer inte att andra nagonting, jag kan inte stanna har. Jag raknar redan timmarna tills jag slutar, dagarna veckorna, manaderna och jag kan bara inte fortsatta sa har mycket langre.
Pa fredag sa har Neil och Suri ordnat sa att jag ska ata lunch med deras "gamla" Aupair som nu studerar och bor i Manhattan och visste det skulle val kunna bli kul men jag ar inte pa ett traffa folkhumor. Men jag har en chans att fa se lite mer av Manhattan men alvarligt talat det ar inte sa mycket att hurra over. Det ar for varm dar och man kan smaka smutsen i luften, nej jag har fatt nog, jag vill hem.
Jag ar ledsen Ullis jag vet att du vill komma hitt men jag kan inte stanna har bara for det. Det gar liksom inte, jag maste aka hem innan jag hamnar i en serios deprition. ag skulle haldre vara glad och exalterad men jag kan inte.
Malin
hemlangtan
Alltsa jag forstar inte vad som ar fel med mig, jag ar i New York en helt underbar stad men jag ar inte lycklig.
Istallet sa gar jag runt nara till tarar nastan varje dag, eller som idag da jag har spenderat min kvall med att just grina. Den bild jag hade av Usa i mitt huvud har blivigt krossat totalt och inte pa ett possitivt satt. Inget ar som det verkar pa tv, glatt och lyckligt.
Jag saknar allt och alla sa mycket, Jag vill grata sa fort jag tanker pa mamma och pappa. Det var inte sa har som jag hade planerat mitt ar, men det ar i den har andan som jag upplever det.
Jag mar absolut inte bra inte pa langa vagar, men det har inget att gora med familjen den har gangen. Utan jag mar bra sa otroligt daligt av att vara sa langt borta fran alla jag kanner och bryr mig om. Jag tror inte att jag kommer att klara av ytterligare 10 manader.
det ar sa konstigt att ett ar lat som en sa kort tid nar jag forst ansokte till att bli aupair, men just nu sa later en vecka som en evighet. Jag tror inte att jag vill vara kvar har i ytterligare 10 manader.
Jag har skickat ivag ett mail till Rose min nya handledare har i Brooklyn dar jag har berattat for henne hur jag kanner mig och fragat om vi skulle kunna traffas imorgon efter jag slutat jobba, prata om min hemlangtan for jag haller pa att bli tokig. Jag har snorat och grinat i snart tva timmar och jag vissar inga tecken pa att sluta. Jag vill inte ma sa har daligt.
Nagot som jag har kommit pa under den har tiden ar att jag tror att jag kande lika dant i Kalifornien men att dom kanslorna blev overkorda av alla annat som hande runt omkring.
Jag har helt enkelt fatt nog av mitt amerika aventyr och vill aka hem. det possitiva ar att jag vill plugga jag vill soka in pa universitet eller hogskola och antligen skaffa mig en utbildning som jag egentligen borde ha skaffat mig for ett ar sedan.
men just nu sa gar mina tankar till familje har i Brooklyn hela tiden, jag vill inte stalla till med mer problem for dom. deras forra aupair lamnade dom just och jag vill inte utsatta barnen for formanga andringar det ar inte ratt emot dom. Neil och Suri fortjarnar det definitivt inte dom har varit helt underbara och jag vet att de fick jobba sa hart de dagar som dom var utan aupair efter att den forra lamnade dom och jag fortfarande var i Kalifornia. Men samtidigt sa kanner jag att jag inte kan stanna for att gora deras liv enklare. Jag mar uppenbart inte bra och jag maste satta mig sjalv forst.
Jag hoppas att jag och Rose kan prata igenom det har ordentligt imorgon kvall. Men jag kanner att jag har redan gjort mitt val, jag vill aka hem och jag bryr mig inte om vad det kommer att kosta med flygbilett och allt. For formedlingen kommer sannolikt inte att betala min resa hem. Men jag bryr mig inte jag vet bara att jag inte kan stanna har na mer. Jag vill hem till sverige, Dalarna och underbara Ludvika och Nyhammar och jag tanker inte aka utomlands under en lang tid framover.
Jag hoppas att jag inte har gjort er for ororliga med mitt jag vill hem rabblande jag kommer inte att do av det bara ma lite samre for en tid framover.
Jag saknar och alskar er sa mycket och jag har en kansla av att vi kommer att ses tidigare an vad ni tror.
En hemma langtande USA occupant.
Malin
Asher
Det har ar Asher femarigen. Ar han inte supersot.
Han kan vara den minsta och storsta star wars fanset som jag nagonsin traffat han vet allt.
Annars sa gillar han superhjaltar och ironman ar hans absoluta favorit, sedan ar det sport for hela slanten. Han har redan vissat mig alla sina sportredskap sa det blir nog till att ta oss en vanda till parken nasta vecka sa att vi kan spela lite. I ovrigt sa ar han den lugnare av de tva, och en mycket beskyddande storebror till Zelda han ar bara forgullig nar han forsoker hjalpa henne med allt mojligt.
Zelda
Det har ar Zelda den urgoa trearigen som jag tar hand om. Zelda har i stortsatt ett leende pa lapparna hela dagarn. Vilket gor mitt jobb mycket enklare. Zelda ar helt sold pa Toy story, aven da hennes foraldrar forsoker fa henne att gilla lite mer prinssesliknade filmer och bocker. Men hon ar en valdigt envis madam som inte ger sig i forsta taget. Hon ar den vilda och smatt tokiga av de tva..
Brooklyn
Sa jag ar har och allt ar bra, flyg resan hitt var langtrakig men jag hade min ipod sa jag overlevde. konstigt nog sa var jag jatte trott nar jag steg av planet och mote Mamman Suri. Hon var sa trevlig och hon borjade prata om barnen och familjen pa engang det har ar en valdigt karleksfull mamma. Vilket nastan fick mig att vilja aka hem, saknar min Mamma!! Det tog nastan 20-25 min att ta oss till deras hus. Ett valdigt fint och gamalt trevaningshus, jag bor pa tredjevaningen alldelse sjalv. Forutom att taklampan inte fungerar och de gamla golven knackar sa ar det ett valdigt stort och fint rum. Det har ett eget kok dock sa fungerar det inte men jag har ett ialla fall. Plus eget badrum.
Jag hade lite svart att somna dock inte for att jag inte var trott men det var sa mycket ljud. forst storde jag mig pa flakten men nar jag stangde av den sa blev det for varm och man horde all trafik. tillslut sa blev det till att satta pa flakten igen. far lov att lara mig att fortranga ljudet.
Imorse nar jag vaknade sa var redan Neil och barnen vakna och lekte forfullt i deras lekrum. Dom var bada valdigt blyg forst men innom loppet av ett par minuter sa vagade Asher den aldsta prata med mig. det tog lite langre tid for Zelda. Hon var valdigt fast vid den forra aupairen som lamnade familjen da hon kom in pa en skola hemma i tyskland. Sa Zelda ar lite ledsen over det, men nar vi tog oss en promenad sa Neil kunde visa mig runt sa oppnade aven hon upp sig och vi lekte nastan hela vagen. Vi gick till Prospect Park den stora parken bara nagra blocks har ifran. Parken har ett eget Zoo och scen omrade dar manga artiskter spelar gratis under sommar helgerna. Forra manaden sa spelade Nora Jones. Nagot jag tror min syster Ullis garna skulle ha sett, jag med for den delen. Det var nagra spelningar den har helgen men jag kanner inte igen gruppnamnen.
Jag tror att det har kommer att fungera bra. klockan ar 19:16 och jag slutade jobba forlange sedan runt 17:30, sa fort foraldrarna kommer hem sa vill dom spendera tid med sina barn och jag slutar min arbetsdag. Efter maten sa tog jag mig en kall dusch, det var valdigt skont att traffa bort svettlukten, den ar inte speciellt trevlig. Men alla luktar i princip lika dant, man kan inte annat gora an att svettas bort i sommarvarmen. Hoppas faktiskt pa lite moln tills helgen sa man kan kanna sig lite freash nar jag traffar nagra av de andra aupairerna imorgon.
Sa jag ville bara saga att jag ar har flyget gick bra och jag lever.
Jag saknar alla dar hemma och hoppas att ni har det bra och njuter av sommaren.
Vi ses om 10 Manader, langtar efter er lite gran sa dar ibland nar jag har en stund over...
P.S Grattis igen Asa och Rolle till eran lilla Tilda, jag hoppas att ni har fatt paketet jag skickat er.
Ocksa ett stort grattis till min basta Maria (jag vill inte saga antligen men det finns liksom inte nagot annat ord) och henne Dennis. Vem skulle ha trott att ni skulle hitta varandra inte jag iallafall men jag ar sa glad att ni gjort det.
Dennis nagra vanskapliga ord... Maria ar min aldsta och basta van och aven da jag ar pa andra sidan jorden sa har jag inga problem med att finna medel till att allvarligt skada dig om du sarar henne. Tankte bara slanga ut det sa du vet. :)
Manga Svettiga Kramar & Pussar Fran Ett Valdigt Varmt Brooklyn.
Mollie
Deppig...
Allt ar sa javla jobbigt just nu, det spelar inte nan storre roll vad som hander i familjen na mer. Jag har bokstavligen tonat ut. Jag har i alla fall fatt tag i B och vi kan forhoppnigsvis ha ett mote pa Mandag, for just nu sa mar jag for javligt. Inget solsken i CA, inte har i alla fall.
Om jag inte kan fa prata med henne da sa finns det en risk att jag kan bryta ihop men jag tanker forsoka halla mig lugn tills dess. I dag tittade jag till och med pa flyg hem, och jag kan verkligen se mig aka hem.
Idag var en annan dalig dag som ni kan lasa ovan, jag kanner mig nagot deprimerad. I kvall sa ska jag pa bio och forhoppnigsvis sa kan jag roa mig lite och tanka pa nagot annat i nan timme.
Tjejerna ska vara hos sin faster hela helgen vilket ger mig lite utryme sa att jag kan gora nagot av min helg innan Mandagen. Naturligtvis sa ar Mandagen en full dag. Seriost nar jag sag mitt schema for forsta gangen sa tyckte jag att det var alldeles for bra. Det vissade sig vara sant och det har ar inte vad jag vill.
Sa forhoppnigsvis sa kan B komma med forslag med vad jag ska gora.
Seriost jag grater just nu, vad fan ska jag gora!?
Det ar meningen att jag ska ha den roligaste tiden i mitt liv, men just nu sa har jag nog den javligaste.
Det kan inte fortsatta sa har...
Om jag inte kan fa prata med henne da sa finns det en risk att jag kan bryta ihop men jag tanker forsoka halla mig lugn tills dess. I dag tittade jag till och med pa flyg hem, och jag kan verkligen se mig aka hem.
Idag var en annan dalig dag som ni kan lasa ovan, jag kanner mig nagot deprimerad. I kvall sa ska jag pa bio och forhoppnigsvis sa kan jag roa mig lite och tanka pa nagot annat i nan timme.
Tjejerna ska vara hos sin faster hela helgen vilket ger mig lite utryme sa att jag kan gora nagot av min helg innan Mandagen. Naturligtvis sa ar Mandagen en full dag. Seriost nar jag sag mitt schema for forsta gangen sa tyckte jag att det var alldeles for bra. Det vissade sig vara sant och det har ar inte vad jag vill.
Sa forhoppnigsvis sa kan B komma med forslag med vad jag ska gora.
Seriost jag grater just nu, vad fan ska jag gora!?
Det ar meningen att jag ska ha den roligaste tiden i mitt liv, men just nu sa har jag nog den javligaste.
Det kan inte fortsatta sa har...
Helvete...
Ok, ibland sa driver familjen mig till vansinne. Igar var en av de varsta kvallarna i mitt liv!
Foraldrarna i den har familjen har uppenbara problem och ingen av dom har en javla aning hur dom ska hantera och uppfostra sina barn. Dom ar tonaringar for guds skull dom kan bli sura pa varandra, det betyder inte att man som foralder maste ringa upp en psykolog eller att man kan prata med sitt barn som dom gor!!
Jag har presic natt en niva som jag aldrig trodde att jag skulle na, jag ar fly javla forbannad och just nu sa vill jag bara aka hem for att undvika att jag slar ner nagon. Naturligtvis sa ar Barbara pa semester och jag kan inte fa tag i henne forrans den 12. sa jag far lov att vanta med att prata med henne tills dess. Men just nu i denna stund sa vill jag inte vara har langre, antingen sa byter jag familj eller sa aker jag hem. For det har funkar inte for mig.
Mamma, Pappa jag alskar er, efter att ha upplevt den har familjen sa uppskattar jag er sa mycket mer, nagot possitivt. Men just nu sa mar jag inte bra av den har situationen.
Dom star och kraver respekt av barnen, men dom ger da ingen respekt tillbaka och det gor mig sa javla forbannad. Jag som blev tillsagd att foraldrar i amerika behandlar sina barn mer som vuxna an foraldrar i europa. Dom har inte traffat den har familjen.
Om jag inte far prata med Barbara snart sa ar jag radd att jag kommer att expodera,
nu far det javlar vara nog, det ar meningen att det har ska vara ett roligt ar for mig men det ar definitivt inte roligt na mer!
Det var skont att ventlilera lite men jag maste definitivt prata med Barbara.
Malin
Foraldrarna i den har familjen har uppenbara problem och ingen av dom har en javla aning hur dom ska hantera och uppfostra sina barn. Dom ar tonaringar for guds skull dom kan bli sura pa varandra, det betyder inte att man som foralder maste ringa upp en psykolog eller att man kan prata med sitt barn som dom gor!!
Jag har presic natt en niva som jag aldrig trodde att jag skulle na, jag ar fly javla forbannad och just nu sa vill jag bara aka hem for att undvika att jag slar ner nagon. Naturligtvis sa ar Barbara pa semester och jag kan inte fa tag i henne forrans den 12. sa jag far lov att vanta med att prata med henne tills dess. Men just nu i denna stund sa vill jag inte vara har langre, antingen sa byter jag familj eller sa aker jag hem. For det har funkar inte for mig.
Mamma, Pappa jag alskar er, efter att ha upplevt den har familjen sa uppskattar jag er sa mycket mer, nagot possitivt. Men just nu sa mar jag inte bra av den har situationen.
Dom star och kraver respekt av barnen, men dom ger da ingen respekt tillbaka och det gor mig sa javla forbannad. Jag som blev tillsagd att foraldrar i amerika behandlar sina barn mer som vuxna an foraldrar i europa. Dom har inte traffat den har familjen.
Om jag inte far prata med Barbara snart sa ar jag radd att jag kommer att expodera,
nu far det javlar vara nog, det ar meningen att det har ska vara ett roligt ar for mig men det ar definitivt inte roligt na mer!
Det var skont att ventlilera lite men jag maste definitivt prata med Barbara.
Malin
