Living The Dream

Istallet sa gar jag runt nara till tarar nastan varje dag, eller som idag da jag har spenderat min kvall med att just grina. Den bild jag hade av Usa i mitt huvud har blivigt krossat totalt och inte pa ett possitivt satt. Inget ar som det verkar pa tv, glatt och lyckligt.

Jag saknar allt och alla sa mycket, Jag vill grata sa fort jag tanker pa mamma och pappa. Det var inte sa har som jag hade planerat mitt ar, men det ar i den har andan som jag upplever det.

Jag mar absolut inte bra inte pa langa vagar, men det har inget att gora med familjen den har gangen. Utan jag mar bra sa otroligt daligt av att vara sa langt borta fran alla jag kanner och bryr mig om. Jag tror inte att jag kommer att klara av ytterligare 10 manader.

det ar sa konstigt att ett ar lat som en sa kort tid nar jag forst ansokte till att bli aupair, men just nu sa later en vecka som en evighet. Jag tror inte att jag vill vara kvar har i ytterligare 10 manader.

Jag har skickat ivag ett mail till Rose min nya handledare har i Brooklyn dar jag har berattat for henne hur jag kanner mig och fragat om vi skulle kunna traffas imorgon efter jag slutat jobba, prata om min hemlangtan for jag haller pa att bli tokig. Jag har snorat och grinat i snart tva timmar och jag vissar inga tecken pa att sluta. Jag vill inte ma sa har daligt.

Nagot som jag har kommit pa under den har tiden ar att jag tror att jag kande lika dant i Kalifornien men att dom kanslorna blev overkorda av alla annat som hande runt omkring.

Jag har helt enkelt fatt nog av mitt amerika aventyr och vill aka hem. det possitiva ar att jag vill plugga jag vill soka in pa universitet eller hogskola och antligen skaffa mig en utbildning som jag egentligen borde ha skaffat mig for ett ar sedan.

men just nu sa gar mina tankar till familje har i Brooklyn hela tiden, jag vill inte stalla till med mer problem for dom. deras forra aupair lamnade dom just och jag vill inte utsatta barnen for formanga andringar det ar inte ratt emot dom. Neil och Suri fortjarnar det definitivt inte dom har varit helt underbara och jag vet att de fick jobba sa hart de dagar som dom var utan aupair efter att den forra lamnade dom och jag fortfarande var i Kalifornia. Men samtidigt sa kanner jag att jag inte kan stanna for att gora deras liv enklare. Jag mar uppenbart inte bra och jag maste satta mig sjalv forst.

Jag hoppas att jag och Rose kan prata igenom det har ordentligt imorgon kvall. Men jag kanner att jag har redan gjort mitt val, jag vill aka hem och jag bryr mig inte om vad det kommer att kosta med flygbilett och allt. For formedlingen kommer sannolikt inte att betala min resa hem. Men jag bryr mig inte jag vet bara att jag inte kan stanna har na mer. Jag vill hem till sverige, Dalarna och underbara Ludvika och Nyhammar och jag tanker inte aka utomlands under en lang tid framover.

Jag hoppas att jag inte har gjort er for ororliga med mitt jag vill hem rabblande jag kommer inte att do av det bara ma lite samre for en tid framover.

Jag saknar och alskar er sa mycket och jag har en kansla av att vi kommer att ses tidigare an vad ni tror.

En hemma langtande USA occupant.

Malin