Hemlangtan fortsatter
Ingenting hjalper, Neil och Sur forsoker verkligen men det gor ingen skillnad. Jag mar fortfarande pyton och skulle haldre aka hem. Det kanns lite som om jag gar runt med ett fejkat paklistrat leende for bade dem och barnen, vilket inte kanns ratt eller bra.
Alla sager att om jag stannar ett ar sa kommer det att vara en stor bedrift, men ingen bedrift ar vart den har kanslan. Jag mar daligt och ar ledsen hela tiden 24/7 jag kunde inte ans ha roligt igar nar jag och Neil var i Manhattan. Han vissade mig runt och jag kunde knappt kosta pa mig ett fejkat leende, ingenting gav mig nara wow kanslor jag gick mest runt och undrade nar vi kunde aka tillbaka sa jag kunde lagga mig i sangen och bara ma daligt i min ensamhet
Jag ar jatte tacksam for alla pa hejningar men dom kommer inte att andra nagonting, jag kan inte stanna har. Jag raknar redan timmarna tills jag slutar, dagarna veckorna, manaderna och jag kan bara inte fortsatta sa har mycket langre.
Pa fredag sa har Neil och Suri ordnat sa att jag ska ata lunch med deras "gamla" Aupair som nu studerar och bor i Manhattan och visste det skulle val kunna bli kul men jag ar inte pa ett traffa folkhumor. Men jag har en chans att fa se lite mer av Manhattan men alvarligt talat det ar inte sa mycket att hurra over. Det ar for varm dar och man kan smaka smutsen i luften, nej jag har fatt nog, jag vill hem.
Jag ar ledsen Ullis jag vet att du vill komma hitt men jag kan inte stanna har bara for det. Det gar liksom inte, jag maste aka hem innan jag hamnar i en serios deprition. ag skulle haldre vara glad och exalterad men jag kan inte.
Malin
Kommentarer
Trackback
