2 1/2 veckor till San Francisco
Sa det ar mindre and 2 1/2 veckor kvar tills jag och Malin (Froberg) intar Californien.
Det ska bli sa otroligt skont, roligt spannande behover jag forklara mer...?
Det ar helt sjukt hur mycket som har hant under bara ett kort litet ar, vart tog tiden vagen.
Visst det kandes dom om tiden var en jatte langsam i cali och NY men sa fort jag hittade ratt familj och ratta plats sa kanns det som om tiden bara har forsvunnit.
Jag kanner mig sa redo att komma hem, kanske kanner mitt undermedvetna att jag ar fardig med min personliga tillvaxt for ett tag fram over. Aven fast det kommer att bli otroligt jobbigt att saga hejda till familjen och mina underbara sa alsklingar ( Anna och Jonathan) sa vet jag att det inte kommer att vara sista gangen jag ser dom.
Sa jag har borjat att forstatt att det inte bara ar i mitt liv som det har skett manga forandringar utan aven i allas dar hemma. Sa om jag fumlar och verkar vara helt omedveten om en storhandelse sa ar det med storska sannolikhet for att jag ar det ocksa. det kommer att ta lite tid att komma ifatt med allt. Sa jag tycker att bet absolut maste ske en tjejtraff som enbart ska innehalla skvaller och skratt.
Gud vad mycket jag saknar er alla dar hemma men du sa borjar min resa att narma sig sitt slut.
Den 25 Maj sa kommer jag att satta mina fotter pa svensk mark igen, vilket jag ser fram emot. Forhoppningsvis sa kommer dom att vara stadiga men vi flyger fran Las Vegas och det finns ju en risk att en eller flera drinkar fortfarande kan finnas i varat system.
Sa vi ses snart Sverige, men fram tills dess ta det lungt och ha det bra
Malin
Snart ar mitt ar over
Jag sitter just nu i familjens vardagsrum och skriver detta medans Anna lagger ett pussel och John-john ar i skolan. Snars sa ska jag och Anna dra ivag till Bounce house och leka lite da hon inte har skola den har veckan.
Det slog mig bara for ca 15 minuter sedan nar jag lamnade av John-John att jag inte har lang tid kvar med dom, jag borjade kanna paniken komma och jag fick lov att tvinga tillbaka nagra tarar. Hur ska jag kunna saga hejda till mina barn, for det ar vad dom har blivigt under det har aret. utan Annas roliga komenterer som hon sprutar ur sig under dagarna, utan John-Johns " I Love you" kramar.
Aven da jag ser verkligen fram emot att aka pa semester med Johanna och Malin x2 och komma hem och traffa alla som jag saknat under det har aret sa ar det en del av mig som inte vill aka har ifran.
Men jag och Anna har redan bestamt oss for att vi ska skriva brev till varandra eller som hon sa det: " I am not to good att writing yet but I can draw you beautiful pictures if you want to". God I love this girl.
sa slutet borjar narma sig bara 5 arbetsveckor kvar innan semesterna med tjejerna och sedan hemresan. far hoppas att vi "tjejer" kan fa varandra pa battre humor over att saga farval.
Vi ses snart igen, forhoppnings vis har jag en betydligt battre solbranna da.
Ha det bra dar hemma tills dess.
Malin
